Den lilla stugan långt ute på landet börjar vakna till liv efter vintern. Förra året hann vi måla halva huset och en del av boden. När man börjar att inspektera och inventera ett projekt så blir det alltid mer att göra än man hoppats på. Det vi först trodde bara var att måla, blev renovering av dåliga brädor runt ett fönster.
Gunnar lyckades också skrämma slag på en fladdermus uppe under takfoten, som också hade ett bo där uppe. En speciallösning och fladdermusens entre blev räddad. Fladdermöss gillar inte när man väcker dom med hammarslag.
En omodern stuga kräver lite mer kreativa lösningar. Det finns ingen el, inget vatten, inget avlopp. Hur klarade sig folk förr i tiden? Maten har vi värmt på gasolkök. Har börjat tröttna nu på burkravioli, så då kom jag på att jag vill kunna grilla säkert – en eldgrop måste man ju bara ha. Vatten får tas med i dunkar. Solcellspanelen ger lite belysning och möjlighet att ladda en liten dammsugare. Gunnar ska utöka solcellspanelerna på sikt, så att man kanske kan ha ett kylskåp som drivs med el. Vore toppen. Utomhus har jag satt solcellslampor, vilken bra uppfinning. Det är så mysigt att tassa runt utomhus och bara se dom små lamporna som ger ett litet sken, och månen och stjärnorna.
Ett fritidsboende för mig måste vara hyfsat kravlöst. Där tillbringar man ju sin fritid. Därför älskar jag skogsdungen och den stora gräsytan framför huset. Här ska inga rabatter anläggas utan allt ska vara lättskött och trivas utan några krusiduller. Jag behöver en plats som bara öppnar famnen och tar emot mig när jag är trött, slutkörd, stressad…en plats som ger mig återhämtning. Det är drygt 3 år sedan jag hamnade i en totalkollaps och blev utmattad. Energin och lusten att göra saker har börjat komma tillbaks så sakta. Men jag tror inte att jag någonsin kommer bli helt bra.
Det jag lärt mig nu den hårda vägen är vikten av balans mellan aktivitet och vila. Tack till det underbara MMRteamet med kurator och sjukgymnast, som jag träffade och lärde mig massor av. Jag hade inte ens tid att reflektera över detta innan utan körde bara på. Att utöva och studera Holiyoga samt Reiki gör också att jag lär mig att ta hand om mig själv, och att hitta tillbaka till min egen kropp. Förut var jag så stressad att jag inte klarade av att lyssna på kroppen fast den signalerade och skrek. Nu kan jag känna när orken tryter, hjärnan är överhettad, kroppen signalerar att det är dags för en TimeOut. Jag kan tom. säga NEJ. Jag skäms inte för det längre, jag kan säga nej till saker hur trevliga och roliga dom än må vara. Jag har inget val, för jag vill fortsätta att läka.
Jag vill fortsätta att studera och lära mig nya saker. Jag vill utvecklas inom friskvårdssektorn och sakta bygga upp mitt företag YogaGarden. Dom gemensamma Andningspromenaderna som jag startat upp i sommar gör mig gott. Och det är jättekul att träffa nya människor som vill följa med på skogspromenaderna. Mjuka enkla yogarörelser, kopplat till andetaget. Skogen i sig är lugnande och naturligt läkande. Jag som yoga student får chansen att utvecklas och träna på att leda ett pass. Jag får min praktik. Om jag också kan hjälpa andra att må bra, så är den känslan oslagbar. Så kul.
Jag önskar dig som läser detta en riktigt mysig sommar, trots dom oroliga tider vi lever i. Jag hoppas att Corona mattas av så vi kan börja att träffas igen utan restriktioner och att känna oro. Gör saker som just du mår bra av. Jag ska måla på en stuga varvat med att ligga i en hängmatta och titta på när molnen sakta rör sig över himlen. Balans mellan aktivitet och vila.//Varma kramar Britt-Marie.
